En kollega till mig och jag kikade lite i bloggar en lunch. Hon fick syn på en klänning/tunika i landskapstyget hos Kokalal och när hon hörde att jag hade tyg hemma frågade hon om jag inte kunde sy nåt liknande som hon ville ge bort till en liten flicka som då fortfarande inte var född ännu.
Det blev den här lilla klänningen till slut. Till slut? Ja, om ni visste hur jag bråkat med kantbandet så förstår ni. Jag hade nämligen gett mig den på att sy fast det med CPn. CP och skarpa svängar är visst ingen hit......Men, skam den som ger sig. Jag gjorde det men erkänner att några hoppstygn på baksidan är fästa för hand.
Igår flyttade klänningen från mig och jag fick veta att kollegan blivit faster för nån gång sen vi senast sågs.
2 kommentarer:
Underbart söt!
Hihi, men så kul!
Ja du, svängar och kantband är bara en halv-hit. Ska blogga om en liten lösning (fuskis) när jag hinner!
Skicka en kommentar